Berättarhörnan har fått en härlig skinnfåtölj fyndad på Hebergs Auktioner. Även bordet kommer därifrån. Fotpallen som står bredvid skall få ny klädsel. Denna pall kommer från mormors syster Maria. Hon hade tänkt att det skulle bli hennes brudpall, eftersom hon hade en friare med stor gård. Detta satte emellertid hennes föräldrar stopp för, eftersom de hade utsett henne att sköta dem när de blev gamla. Maria gjorde så och tjänade sedan som hushållerska bl.a hos en lärare i Laholm. Maria var en fantastiskt duktig hantverkare, främst vävde hon gobelänger som nu hänger i de flesta hem i släkten. Hon spann garnet, färgade det, ritade mönster och vävde. Hon var även en duktig väverska när det gäller heminredning och nyttotextilier. Linet växte på gården i Nannarp och blev till vackra textilier. Otaliga är också de sockar och vantar hon stickade till oss syskonbarnbarn.
Berättarhörnan övervakas av min farmor, Emma Karolina, kallad Emmie, som levde ett helt annat liv. Hon hade man och tre söner som hon servade. Farmor sov i pigkammaren intill köket och övriga familjen sov i sovrummet. I vardagsrummet hade farfar kontor för sin grosshandlarverksamhet. Mellan sovrummet och vardagsrummet fanns en liten matsal där farmor serverade familjens måltider. Själv åt hon i köket när de andra ätit färdigt! Detta blev det slut på när mamma kom in i familjen, därefter åt farmor med de andra.
Porträttet är målat av konstnär Einar Kruger, en vän till mina föräldrar.
