Den åttonde oktober avled mamma. En stor inspiratör när det gäller att ordna ett vackert hem och vad gäller odling. Mamma hade förmånen att vara hemmafru, vilket inte betydde att hon hade för lite att göra, utan tvärt om var hon i ständig aktivitet. Bakade, syltade, saftade och skötte hemmet. Dessutom upptog den stora trädgården hennes tid och tankar i stor utsträckning. Hon tillbringade så mycket tid hon bara kunde med att arbeta i trädgården. När man svängde in genom grinden möttes man av mammas bakdel som stack upp ur någon rabatt. Även långt upp i ålder upplevde hon att hon var ute och arbetade i trädgården även om det inte riktigt överensstämde med sanningen!
Under vinterhalvåret vävde, snickrade, snidade och broderade hon. Hon ordnade även kurser hemma i flamskvävning och knyppling. Hon deltog även i kurser som kunde handla om blomsterbinderi, halmslöjd och hardangerbroderi. Redan under femtiotalet ägnade hon sig åt att göra halmkronor. Hon var skicklig i detta och fick till och med exportera en av dessa kronor till Amerika.
Hon hade under en tid en liten hemslöjds-hantverksaffär hemma i gillestugan.
Alla helger tillbringade mamma, från 1959, med att tillsammans med pappa renovera hus. Detta höll de på med fram till 1984 då pappa hastigt avled.
Då började ett nytt kapitel i mammas liv. Hon började vara ute i naturen mer och gick med i en geologiklubb och samlade stenar som hon sedan trumlade så att de blev silkeslena. Dessa la hon i stora fat, så när man besökte henne kunde man plocka upp en sten och låta den åka runt i handen, medan katten låg i en annan skål mitt på köksbordet! Man satt alltid vid köksbordet hos mamma, här avhandlades allt som var värt att diskutera och det var inte bara vi i familjen som satt där, utan även hennes vänner och grannarnas barn brukade gärna komma in till mamma och prata en stund - för hon hade nämligen alltid tid för ett samtal.
Hon hade ett mycket rikt språk, kunde stenografera och skriva maskin och detta ledde till att hon var med och framställde ett par hembygdsböcker.
Mamma var också med i skogen och sågade med motorsåg, vilket inte var så vanligt bland damer i hennes ålder. - Detta var hon inte så lite stolt över.
Hon var också duktig på att åka skidor och skridskor. Under uppväxten kunde hon sätta sig på trappan o snöra på skridskorna, ta kälken ned för backen ut på isen och sen åkte hon så länge hon orkade och gärna i månsken.
Vi var också flera gånger i Åre och Storlien och åkte skidor, eftersom pappa på 50-talet var SJ-s reseledare för sportlovsresor till just dessa resmål. På den tiden var inte slalom uppfunnet så det var åkning på vanliga trälaggar på släta marken, långa turer. Ibland kom man fram till ett ställe där man kunde få våfflor med mylta och vispgrädde.
Ända in i det sista kunde vi sitta på mammas äldreboende och diskutera husrenoveringar, även om hon inte riktigt kunde föreställa sig vilket hus det rörde sig om, så kunde hon kommentera de olika momenten, som det viktiga med att taket är tätt i första hand eller fördelen med olika husgrunder.
Vi satt som vanligt, vid hennes köksbord, på hennes kökssoffa som vi alltid gjort - fast i ett annat rum.
Mamma som alltid varit så fäst vid alla sina saker och mycket rädd om allt som hon haft runt sig, lämnade allt utan saknad och var de sista dagarna så fantastiskt nöjd med allt. Att få lämna livet på det sättet vid 91-års ålder, skulle jag önska alla.
Och nu fortsätter vi barn och barnbarn att bygga vidare på nya hus - ett stort intresse och behov hos oss alla, som vi har ärvt efter båda våra föräldrar!
