På vinden hade Annas far sin verkstad där han tillverkade saltkar, krönta mått i och andra i hushållet behövliga produkter. Här förvarades också säden i stora trälådor och på golvet fanns det fläckar från silltunnor. Annas far cyklade också ut med posten i närområdet. Jag tänker mig att detta var omkring 1920. Det var ytterst få saker kvar i huset och de som fanns var mycket maskstugna, liksom också det vackra plankgolvet som fanns på vinden.Vi trodde att vi skulle kunna lägga tillbaka dessa plankor efter att vi riktat golvet, men de föll ihop till smulor när vi hanterade dem. I andra änden av huset, mot väster, hade Anna ett eget rum på somrarna. Det var helt oisolerat, men stort och ljust i förhållande till de små utrymmen man levde i på bottenvåningen, under vintern.